Resa i Kina med barn

En blond 15 månaders pojke tycks inte tillhöra vardagen i Kina. Vart vi än hamnade blev vi utstirrade. Folk var inte blyga alls utan kom fram, satte sig bredvid och tog kort på honom. Ibland känndes det som om vi gick runt med en kändis. Folk ville gå bredvid honom på gatan, kom springande med sina egna barn och vill att de ska hälsa. Mobilkameror rakt i ansiktet och ingen vände sig mot oss föräldrar för att fråga om det var okej.

Vi vande oss däremot vid uppståndelsen, men att den ändå var så stor förbryllade. Speciellt i Peking där det finns en hel del västerlänningar. Vi bodde på Beijing Zhong'an Hotel som ligger nära Beijing Railway station. Vi tyckte att läget var perfekt då det var gångavstånd till många sevärdheter samt nära till tunnelbanan. Samtidigt var det otroligt prisvärt, fräscha rum, trevlig personal och väldigt mycket billigare än de större hotellen i området.

Vi besökte Kinesiska muren, Förbjudna staden, sommarpalatset och andra sevärdheter i och runt Peking. Dessa var alla imponerande för oss vuxna, men ett måste om man besöker Peking med barn är att besöka Beijing Aquarium som är helt gigantiskt och gör det svårt att uppskatta Aquaria hemma i Stockholm efteråt.

Kina är inte lika barnvänligt som att resa till mindre exotiska platser och det finns en del att tänka på. Att få tag på blöjor är svårt även om vi såg det i någon affär. Kinesiska barn använder i allmänhet inte blöja. Istället går många runt med hål bak i byxorna och rumpan bar. Man måste också vara väldigt uppmärksam i trafiken. Folk kör som dårar och det kan komma en bil i full fart trots att man som fotgängare har grön gubbe.

Från Peking tog vi tåget till kuststaden Yantai, en natts resa söderut. Det blev direkt uppståndelse utanför vår kupé. Ryktet verkade ha spridit sig i tåget om vår son och människor flockades i dörröppningen. Det var trångt i kupén som vi delade med fyra ungdomar vilka, som tur var, tog det lugnt med sonen och gullade lagom.

Väl framme i Yantai möttes vi först av spöregn och irrade runt för att hitta någonstans att bo. Genom att fråga folk och peka på det kinesiska ordet för hotell i guideboken lyckade vi hitta ett mysigt hotellrum. Av någon anledningen var rummet betydligt billigare än några av de andra rummen på hotellet. Det trots att vårat var större och hade fönster, vilket de saknade. På natten fick vi förklaringen då det visade sig att fönstret vätte ut mot järnvägsspår på husets baksida, men vi stördes inte alltför mycket.

Yantai beach skulle enligt guideboken vara bland de bästa i norra Kina. Det visade sig vara en lång strand med mörk sand. Tyvärr var vattnet grumligt och stranden skräpig. Men det var inte det som gjorde badupplevelsen mindre behaglig. Utan på stranden var hela familjen som utomjordingar. Alla människor som befann sig där slutade upp med vad de gjorde när vi kom och vände blicken mot oss. Stirrade, pekade och vissa skrattade.

När vi brett ut våra handdukar och fått på oss badkläderna hade intresset inte svalnat. Tvärtom. Det blev en känsla av att vara naken med badkläderna på. De enda som inte verkade tycka att det var konstigt att vi var där var två barn som lekte i sanden och de gick efter en stund fram till vår son och lekte. Vi stannade bara 20 minuter på Yantai beach och sen blev det inget mer badande i Kina.